DF var tidigare med i ett band som hette Steely Dan. Här har Larry Carlton sina slingor på gitarr-
Videon till låten får du tolka hur du vill..
Ironi och satir passar bra här kanske?
New Frontier, (Det nya gränslandet) är ett begrepp i USA som användes i många politiska syften,
bl a erövringen av indianterritorierna. Western-Filmen "Dansar med vargar" med Kevin Costner innehåller detta historiska perspektiv. Även många av John Waynes Westernfilmer där hittar du många sådana "clicheer" och begrepp.
Avslutar här odysséen av min Jazzhistoriska återblick från Malmös och Köpenhamns Jazzliv under min tid där.
Är detta nostalgi, kan man kanske fråga sig?
Nja, kanske inte, men jag vill förmedla lite av Storhetstiden i Malmös Jazzliv. Numera vet jag av naturliga skäl, knappast något alls om vad som händer på Malmö:s Jazzscen, men vad mig har erfarit av en del bekanta, så lär det vara ett närmast stiltje där numera. Däremot så är det samma tryck i Danmark, det är kul, Danskarna har en tradition att tillvarata goda Jazzmusikanter och sina lyssnare . Där är iallafall "Jazzomsorgen" fortfarande levande.
Kan kanske bli ett återbesök för mig senare framöver till det "dejlige land" för konsertbesök, jag återkommer om det blir så med rapporter.
(Foto: R Jedemark)
Se däremot nästa inlägg ifrån staden ovan... Vilken stad i södra Sverige kan det vara?
Här kommer flera "giganter" som jag minns mycket väl.
Här är det mycket duktiga och trevliga jazzcats, som jag också har haft äran att träffa och pratat med. Men framför allt sett många gånger live.Både i Malmö och Köpenhamn
Håll i er nu för här kommer många fler av de "stora gossarna" i Jazzhistorien i Södra Sverige och Danmark.
Jag vill gärna förtydliga det hela lite här. Jazzmusiken har alltid haft olika "gengrer" , kalla det stilarter eller vad du vill, men under tidens tand och medias framtoningar, så kommer det alltid att födas olika stilarter i Jazzmusiken. Så ska det vara, för det håller stilen vital. Sedan kan man ju alltid diskutera vilka "gengrer" som överlever sin storhetstid, den frågan kan man alltid spekulera i.
50 och 60-talets Be-bop style, kanske skrämde iväg en del, och musiken kanske hade en tendens att övergå i Musik för musiker...
Det tycker jag är synd, om man har den uppfattningen. Visst, alla konstarter måste ju utvecklas. Men det är och ska vara på dess egna villkor. Men tyvärr, så kan detta vara en mycket bekymmersam väg för väldigt många duktiga musikanter och eldsjälar, som lever för sin musik att gå, och då tänker jag mest på hur musikanterna ska kunna överleva rent ekonomiskt.
En fantastiskt duktig kille ifrån IndianaUSA, som faktiskt har varit skol-kamrat med min kusin i Amerika. vid Indiana University (vi är samma årgångs-barn 55)
Jag ska villigt erkänna att någon fan av Engelska David Bowie har jag aldrig varit, dock vet jag att han var en mycket "udda" figur" i Musikvärlden. Faktiskt även omtyckt hos en del Blues och Jazzartister...
För mig blir Bowie en kille som förvånade mig, när han sjöng med Bing Crosby "Little drummer boy".. en julsång.
Han spelade även in soundtracket till filmen The Falcon and the Snowman med Pat Metheney group.
En medioker film om knarksmugglare i USA, där filmmusiken var skriven av PM. Låten han sjöng heter " This is not America" och låg på listorna en tid.
Stevie Ray Vaughan plays lead guitar on several tracks, including two of the
album's many mega-hits ("Let's Dance" and "China Girl"), but
guitar-wise, the song that truly kicks collective ass is the less-famous
"Cat People (Putting Out the Fire)." It's also got the album's
healthiest serving of SRV; he solos in the middle, adds Albert
King-style bends throughout and then solos near the end of the song./ Guitar World
Pat Metheney Group och DB
Men mest bestående minne blir nog kanske denna nedan för mig, då jag hade ett förhållande med en gymnastiklärarinna och kurskamrat från Lund som ville ha musiktips till ett "workout"- tape som vi spelade in hos mig i Malmö.
I min blogg har jag tidigare nämnt några storheter som var i Malmö och Köpenhamn under stor del av 70-80 -90- talet.
Det har också till min glädje tillkommit många nya läsare och följare av min Jazzblogg sedan jag var "radiopratare" i radio Blekinge. Programmet var ju alldeles för kort. Men jag tror att jag där fick med en del av Jazzhistoria ifrån Karlskrona och Blekinge, utan att trampa några på tårna.
Men av min mera aktiva tid som "lärjunge" bland stora jazzkatter var faktiskt min tid i Malmö och närheten till Köpenhamn.
Många stora namn var där både som inspirationskällor och lärare. Viktigt var "jammen" också ..
Men vi var så många unga och "gröna" att vi inte visste alls vilka storheter som var där och spelade.
För många av oss var dessa "jazzcats" bara några som bodde i Köpenhamn och kom ifrån Amerika.
Dessa killar var väldigt ödmjuka och hade all förståelse för oss unga och nyfikna.
Vi visste att dom var duktiga på att spela.... men knappast några av oss visste vilka giganter dom var, och vilken bakgrund dom hade.
Tur kanske det också var, för annars hade man knappast ens vågat jamma med dom...?
Det visar sig att åldersgränser i jazzmusik, har egentligen ingen betydelse alls. Däremot respekten för äldres kunnande är viktig.
Här kommer några i repris som är väl värda sin presentation och även sin plats i jazzhistorien.