Chicago Blues är en rå, tuff , hård och ofta "skrammlig" stil...
Låter ibland lite ostämt"... men nej, ändå rätt!
Den svänger oftast, i 6/8 takt, gärna, med 9- accord istället för 7:or.
Ursprungliga Chicago bluesen spelades mest på munspel, kanske ett instrument som var billigt att införskaffa för de svarta fattiga i Chicago, liksom en billig gitarr (elgitarr) som "skrammlade och förde "oväsen"... (egen teori)
Men den utvecklades av många rena bluesgitarrister som bl.a Buddy Guy i USA, och Eric Clapton i Europa.
Jag vet att det är många som har lite svårt för just denna stilen inom bluesen, just därför att den är så rå och rättfram.
Om Clapton kan man kanske säga att han "förfinade" den ....
Om det nu går att göra ?
Jeff Beck gjorde den ännu "skitigare" och skramligare...
Jazzmusikanterna "älskar" den, därför att den går att utveckla på alla håll och kanter. Ellington på sitt, vis Basie på sitt- . Ibland dom tidiga pop och rockrupperna så blev den till en Rythm&Blues stil, som Amerikanska The Doors hakade på. I England var det the Rolling Stones och The Animals och några band till. Cream med Clapton och John Mayalls Blues Breakers och några till.
Den lyriska stilen på texterna är ofta, ett slags klagande och viljan att ha ett svar-- på något livsavgörande. Eller ett påstående om att jag drar vidare, om det inte passar. Med ett konstaterande att jag klarar mig bra själv, och kommer att visa dig att jag kan, och det ska du minsann få veta... eller om att någon känner sig ensam, besviken eller kanske övergiven av någon eller någonting (Got the Blues = Deppig).
Ex Quincy Jones. i Buffalo soldier bla.
Chicago var en magnet för de svarta från södern då de erbjöds arbete i någon form där, då industrialismen kom med sin framfart, på 20 och 30-talet. Dessa "Bluesmen" har sitt ursprung liksom all svart bluesmusik, ifrån den Amerikanska södern.
Men denna stilart av bluesen utvecklades av många svarta i Chicago, och blev just kännemärket: Blues the Chicago style
Här kommer några legender som gjorde den odödlig, och jag vet att just en svensk gitarrlegend har lyssnat mycket på dessa och kanske blivit inspirerad av dom också.
Hans namn? Lyssna, så vet du säkert vem det är.
Freddie King - Have You Ever Loved A Woman
( Freddie King dog hastigt 1976 endast 42 år gammal)
/
Magic Slim & the Teardrops - I'm a Bluesman
(1937-2003)
Muddy Waters plays "Manish Boy"
(1913-1983)
The Blues Brothers - John Lee Hooker in Maxwell Street Chicago.
(1917-2001)
Munspel: Little Walter
Little Walter's Jump - Little Walter live
(1930-1968)
Denna gata i Chicago, numera en marknads-gata var ofta en mötesplats för Bluesmusikanter i Chicago under 30 och 40 talet.
