Lyssna här på vad två mycket rutinerade amerikanska studiomusikers och jazzmusikanters syn på att vara, och kunna leva på sin musik.
Jag själv nämnde något liknande i intervjun i Radio Blekinge, när programledaren frågade hur jag själv ställde mig till musik-karriären.
Min andra stora inspirationskälla, Janne Schaffer, skriver också i sin biografi något liknande.
Tiderna förändras snabbt, men faktum kvarstår dock som en realitet så viktig och sann för alla duktiga amatörer, såväl som proffs; det finns inga genvägar. Att skapa ett nätverk är det första och viktigaste, sedan gäller det att ha massor av tur, och att träffa "rätt" personer inom musikbranchen. Därav blir nätverkandet ett måste.
Men även dessa båda giganter i fusionjazz och studiomusikens värld, får också ge lektioner som lärare. Så att det kan ge dessa duktiga musikanter en någorlunda dräglig ekonomisk levnadsnivå.
I JS:s biografi nämner han lite kort om vad han fick i "timlön" för alla plattor han spelat in med ABBA, och andra storheter i Sverige. Samma gäller "timlönen" för studiomusiker i USA.
Royaltyn per såld platta eller spelad låt är i promille, i inkomst räknat för studiomusikern, jämfört med de stora Skivartisternas.
Återstår att kämpa på egen hand, med eller utan kompband. Egna koncerter i eget namn och egna plattor är ett måste för en studiomusiker. Att ha sitt namn med på plattorna ger status, visst, men knappast några pengar. Däremot kan man kanske tycka att det är "glamouröst" att få ha ett yrke som samtidigt är sin passion. Det är få förunnat att kunna livnära sig som Jazzmusikant. Ett hårt och slitsamt liv, men roligt. Sorgligt när det gäller ekonomin, men ack så sant.
Kolla även denna länk nedan
/
http://jazzspectrum55.blogspot.se/2015/05/koncert-janne-shaffer-i-karlskrona-155.html
/
