Somewhere out there - Linda Ronstadt and James Ingram (with lyrics) / Mundell Lowe - Darn That Dream / Whispering -George Gershwin

Somewhere out there - Linda Ronstadt and James Ingram (with lyrics) 

Mundell Lowe - Darn That Dream 

 

 

 

Svaret på frågan om musik-harmonier i tidigare inlägg blir : "Blockaccord" 

Det kallas ibland också för Superimposed scales (Eng) Lite förenklat: man bygger på med extra toner på grund-accordet och på så vis "färgar" man tonaliteten eller "modes" i melodin eller sången. Det kan göras med Basen eller av Harmonierna på pianot. Ibland görs det med hjälp av stråkar som läggs på "över" själva grundmelodin. Här ovan två fina exempel till på detta...

Men här gäller det att vara mycket försiktig så att det inte blir för "sliskigt" eller "smetigt".

En stor Jazzpianist var Bill Evans han var specialist på detta, liksom Antonio Carlos Jobim.

På gitarr är det ganska svårt, för att få det att låta bra. Men en riktigt klassiskt skolad gitarrist gör saken enkel , då han spelar efter ett arr, med noterad musik, som är avpassad för just gitarrens tonomfång och speciella klang. Det är knappast några "amatörer" som ger sig på detta.

Mera exempel på ovan finns i tidigare inlägg och kommer framöver.. Lyssna så förstår du vad jag menar. ....

Och här en Mästare Själv, vid pianot balanserar han på gränsen här, med sitt broderi av blockaccord, arpeggio. Han blandar friskt i Modus. Men här blir det bara roligt, och nästan häpnadsväckande... Visst, han var virituos också!

Whispering - George Gershwin 

- Lyssna på inledningen så kanske du känner igen något?

Visst "tassar" han här lite på Rapshody in Blue?

Hoppity-boppity, hoppity-boppity, staccato-tom-catto, it must be George!

Nu måste man också ha i minnet att det var "inne" med en viss stil av jazz på 20-talet.  Den låg väldigt nära rag-time..

Ibland när man hör GG spela sina egna kompositioner på piano låter det så... man vet inte om det är på skoj eller allvar.?

Jag tror att han var så driven pianist och musikant, att han till och med "drev"lite med sig själv och sina kompositioner, ibland..på skoj..

Det gör en del duktiga musikanter... exempelvis hade vi i Sverige några storheter som kunde detta också..

Charlie Norman, Povel Ramel, Putte Wickman, Simon Brehm,

och till och med Jan Johansson.

I dag kan man också höra att George Riedel "leker" ibland, då han har skrivit  fantastiskt fina låtar för barn bl.a.

Stora pianister och som Jan Lundgren tillåter detta med, med glimten i ögat...

Tänk också på att det krävs ett geni för att göra "små enkla" låtar, utan att krångla till det för sig.