Prologue George Gershwin

I have just about touched small things about, GG and his music. There are more of his music to come, later.

Of course I´like almost all his music, its very interesting in all sorts of ways. 

Music just for musicians?  No!

Music for Jazzlovers? In a way , Yes!

Music for everybody? Yes!

Music for Musical-lovers ? Absolutly!

Music for music-historians and Nostaliga? Definetly!

Music for the Philharmonicans and Classics? In a way, Yes!

Listen to the things PW says below, he knew GG very Well.

Paul Whiteman talks about George Gershwin

The´re have been written a lots of books about GG, and almost every single piece that of his works has been recorded and interpreted by all kinds of musicians, pro or amateurs. A good book to read is this one: GG , a study in American music / Isaac Goldberg. 1958.

Often Jazz-musicians are drawn like a magical magnet to his works.

One guy, a very good "jazzcat" told me once: -"Well. if you can play GG:s music you can almost play anything in Jazz...!"

At a gig  I asked once if they we could jam on some of his tunes, the answer was: -"Who do you think we are ? ..."

I think it could sum up a little of what kind of response you can get if you want to try something "difficult" maybe ?

 

But his music is not that easy as it first seems, and that means you got to hold the rythm, and tempo very carefully in his songs! 

Maybe thats the things thats makes them sounds good

and not so good in the hands of the right people?

/

 

/

 

/

  

/

 

Anyway, Good  music never dies!

 

Who am I ? part III (final)

Dizzy Fingers - Ragtime Piano Solo - David Hicken / Zez Confrey

In 1924, I composed my first major classical work, XXXX  for orchestra and piano. This piece featured an intermediate work that would win over the audience when played. It was orchestrated by Paul Whitemans concert band in New York. It proved to be my most popular work.

In the mid-1920s, I stayed in Paris for a short period of time, during were I applied to study composition  along with several other prospective tutors.  They were afraid that rigorous classical study would ruin my jazz-influenced style^.  Maurice Ravel's rejection letter to me told me, "Why become a second-rate Ravel when you're already a first-rate  yourself ?" While there,  I wrote another piece. This work received mixed reviews upon its first performance at Carnegie Hall  on December 13, 1928, but it quickly became part of the standard repertoire in Europe and the United States.. Growing tired of the Parisian musical scene, I returned to the United States.

Now to the fun work, but also hard-work and rehearsals. But, what I didn´t like was, when people showed up late for the rehearsals... and who does?

Rag och ragtime on the piano was very popular in the 10´s and 20´s, but to me it was a little "stiff" in a way. And they put nails on the clubs in the piano to get a loader sound too.

I wanted more rythm. and accents. The dances of Charleston and other simular dancestyles amused me..

During my time in France I discovered the new "classical pianostyle" it was called Impressioneur or whatever. Debussy and Ravels music attracted me awhile.

But to me I was just Impressed by the Chords they  used... some, would call them "modes"... Yes, in a romantic way perhaps...But, to me this cat Chopin had already used them before, nothing NEW really.. and "superimposed scales" ???

To me it was just adding more tones to a basic chord, and use the chords in a different style and rythm. Give or take some arpeggios to it , to "spice it up" a  little.

I wanted Rythm and accent to the music in a modern way !

like this !!

So I wrote a musical called Girl Crazy that was a big hit on Broadway !

Have you guessed me yet?

 

This guy  below could have studied my technics, maybe?

Chico Marx playing the Piano 2 - The Marx Bros.

 

Here I am!

Hoppity-boppity, hoppity-boppity, staccato-tom-catto, it must be George!

more of my music tomorrow..

Lee Ritenour: Wild Rice (New)

Ett smakprov till från nya plattan med Lee Ritenour, min favoritgitarrist!

Här med Wild Rice, som fanns med på hans första skiva  "First Course " redan 1976.

Köp den eller lyssna på ¨Spotify" !

Who am I ? Quiz part II

I wrote music for piano-rolls and I played piano at the Spectacles in NY when I was young.

When the motion pictures got sound I first wrote music for Nickelodeons, a kind of a peep box you looked into and saw... WHAT?

 This above is what you cold find at better places !

Yes, there were beautiful ladies dancing, and stepping and  doing other small "naughty" things too, but who cares? I loved music, and I wanted my music to be more live!

But you also need money too, for living and stayng alive...

The theaters in NY were MANY, all kinds of artists , some of them were just Vaudeville, almost Circuslike sometimes ...  Yes, not at all good, and of course there were these Burlesque too.

My friends at the music companies at Tin Pan Alley also had a lot of friends, that needed money for living.  But my place wasn´t in a band! 

I was a composer and wanted my music to be heard, in big places!

I did some Scandals but, who doesn´t at young age?

The new music in NY was called ragtime, and I knew that the blacks played something called The Blues..or something "jazzy" . Most of the hip cats called it Jazz, cause the rythm was swinging, changing and wiggling in a special way... Interesting and funny it seemed to me anyway. And those cats could really improvise on their instruments. I liked that style!

-Mmm let me think, if I combine the blues with my old folkmusic called Klezmer and make something out of it? Maybe it could work...`?

- Hmm ...In fact there are pretty similar pentatonic scales... but I want to add rythm !

The Modern rythm !

One day this guy called me and wanted some music for his band.. and  I was flattered..

He became a very good friend of mine and he gave me a lot of advices.

/

/

Who am I?

Haven´t you guessed me yet?

Last clues tomorrow!

Who am I ? Quiz

I was born of  Jewish descent.  My older brother was born 1896. It was about that time that my family moved to to Brooklyn NY .USA  I was born at the new residence on September 26, 1898; my birth certificate bears the name Jacob . I was named after my late grandfather . However, unlike common, Western practise of naming children with two or more first names , I had no other name but  XXXXX .  My family changed the spelling of my surname to XXXX.  After I became a professional musician; subsequently, other members of my family followed^.

My brother and  I lived in many different residences, as our father changed dwellings with each new enterprise he became involved with. Mostly, we boys grew up around the quarter. And we frequented the local Yiddish theaters, with me running errands for members and appearing onstage as ^agofor.

After me and my brother, two more children were born to the family.

I lived a usual childhood existence for children of New York tenements - running around with my boyhood friends, roller skating and misbehaving in the streets. Remarkably, I didn´t cared nothing for music until the age of ten, when I was intrigued by what I heard at my friends violin recital. The sound, and the way his friend played, captured me. My  parents had bought a piano for lessons for my older brother, but to my  parents' surprise, and my Brothers relief, it was I who spent more time playing it.

With a degree of frustration, I tried various piano teachers for some two years, before finally being introduced to Charles Hambitzer, by Jack Miller, the pianist in the Beethoven Symphony Orchestra. Until Hambitzer's death in 1918, he was my  musical mentor. Hambitzer taught me conventional piano technique; introduced me to music of the European classical tradition, and encouraged me to attend orchestral concerts At home, following such concerts,  when I was young I would essentially try to play, at the piano, the music that I had heard - completely from recall, and without sheet music. As a matter of course, I later studied with the classical composers and "avant-garde" composer-theorists , but we just did formally training.

Tin Pan Alley

I left school at the age of 15, and I found  my first job as a "song.plugger for Jerome H. Remick and Company, a publishing firm on New York City's Tin Pan Alley where I earned $15 a week..

In 1916 , I started working for Aeolian Company and Standard Music Rolls in New York, recording and arranging. I  produced dozens, if not hundreds, of rolls under my own and assumed names.  I also recorded rolls of my own compositions for the Duo-Art and reproducing piano-machines as well as recording piano rolls^.

^{Vaudeville theatres other burlesque shows wanted me as a Piano-player, were I had to improvise a lot. Later on I sold some of my compositions to the new "motion picture" companies called spectacles. When the sound first came to the filmindustry, my recordings could be found in a lot of "Nickelodions". The movies were made in Hollywood but we could watch them in NY, but they were silent , somebody had to play music to them . That´s what I did in my first musical carrer.}

^{Who am I ?}

^{Have you guessed me yet?} 

^{More tomorrow of me!}

^{Hear some music from "My time"}

(None of these songs are mine, but some of mine aresimilar to that style, mine are mostly written for piano...)

Hit Songs From the Roaring 1920's

Bags Groove - Benny Golson & Friends

Milt Jackson & Benny Golson & Art Farmer & NHØP - Bags Groove

A Twist of Rit / Lee Ritenour

A Twist of Rit

 Could as well be called a twist of art.

This is Mr Lee Ritenour´s new album 2015!

This new album by my old favourite of all times in Jazz-rock, or fusion , contemporary music is surprisingly good! Buy it or listen to the album on Spotify!

Well, nothing in jazz stays the same and shouldn´t .That it´s a well known factor for all jazzcats  trying to live up to, but sometimes the audience or true fans request some "oldies". Sure, if you see them live. And for the true fans it´s both fun and surprising.

Have in mind that  on one concert of jazzcats to another is not the same, and shouldn´t be. That´s the point of improvisation in Jazzmusic, and that´s were all the fun and interesting begins.

I have just seen Mr. Ritenour once in Copenhagen live,  I think it was in the late 80´s, and he is a real pro. Not just as a recording artist, but also as an jazzartist of the jazzguitar on the stage. Born 1952 and pro studiomusician as early as at the age of 17 or 18, I don´t remember, but it doesn´t matter.

His first album in his own name was "First Course"(1976).

In fact, it was my guitarteacher that introduced me to listen to this guy. then.

Since then, I´ve got all his albums. They are all good, well played and contains a spectrum of all kinds of music. But in the base of his there as an improviser in the solos of his.

This brand new album contains songs from his very early albums, but with new sounds and settings. Of course all his old friends plays with him too. Surprisingly there are a lot of songs from his first album, and they sounds as fresh as they were new.

I mean this album is NOT a "tincan" of old material that you just pickup, and dust off  a little bit and playin them as you used to play in them in the good o´l  times.

The quality of these "old songs" in a new context still holds good quality today.

 

 Many of the "old" fusion bands or jazzcats stuff of the 70´s and 80´s are mostly musically experimental searching.

 I am sorry to say that some of them, not all , represent the time that was, but they don´t stand out in the music of today any longer, unfortunately. A great deal is good, and some still holds a lot of certin quality though. Jazzmusic often reflects the contemporary style in time too. Many forerunners like Herbie Hancocks groups and Weather Report eg. can still be listened too.

 Many bands at that time had very good instrumentalists, and even virtuosos, not only guitarists who competed to the title "fastest in the world". 

Sometimes it was just a "show-off", but that´s also a kind of tradition in jazzmusic. The technique is a very important thing specified not only in Jazz, but to all kind of music. Important thing is to know that this is just a matter of means, a tool for  different kind of expressions. Useful when you are in a playfull playground like jazz is.

Mr. Lee Ritenour´s music and his friends are still going strong. I mean that this is the good sign of quality. Not only of a real good craftmanship , but also almost a touch of "evergreens" in jazz music. Who were these guys that told you that studio-musicians can´t rock or swing? 

Forget about them. Mr Ritenour (or "Captain Fingers") still going strong.

And he is not old...But good music never gets.

Treat the music well, it is our best friend !

(Lee Ritenour)

One of my absolut best guitarist in the world!

(HD)

Listen to the words that these cats are saying!

Eagle på japanska?

(HD)

Lyssna, här finns det likheter, nu är det frågan vem som inspirerat vem? 

Och eftersom jag inte kan japanska, ej heller läsa , så vet jag tyvärr INTE vem eller vad detta är för grupp. Populära är dom/han ialla fall, och det är inga dåliga musiker här heller. Det brukar vara riktig "hårdvaluta", när det kommer ifrån Japan... men "feelingen" kan man ju ifrågasätta ... eller? Bra låtar alla tre!

(HD)

Janne Shaffer tolkar Eagle av Abba (här med ett riktigt "vrålsolo" av mästaren själv)

(HD)

ABBA

Riff or licks?

In improvised music such as Rock, Jazz and Blues it´s very common to find something to get you going. And Keep you going and on going... 

In many ways it could be the melody itself, if it´s a good one, and in some cases it could be the chorus.

In the early blues, you´ll find "licks".  That´s just  keep going on and on. Maybe sometimes a little passage to the main melody, often used by musicians to start off the main melody .. a little bit of a "showing off" maybe...?

But to turn you on , you need a Wakeup call. That´s often called a "riff.".

 In Jazzmusic it is very common, and  you can find the riff not only in the beginning, but also in the middle of a tune. Just to get that little extra spice and groove. Sometimes it´s just the riff that holds up the whole tune, the riff can also stay in the same Key but the chords are changing... then we have something that´s close to "modes" and counterpoint.

 Expert is Quicy Jones with his arrangements

PS. Get AdBlockPlus to your browser, and you can skip all annoying ads!

Count Basie, Duke Ellington, Woody Herman  and Quincy Jones were experts to use blues riffs both whithin the arrangements and in the tune. Put them in the  middle of a song... ? So was Glenn Miller.

 

/

And good American Rock groups knew that too

 

Isn´t it the riff that´s makes you going here, right?

Keep on, Keeping on !

 Counting the pearls,

honey?

Dexter Gordon - in Copenhagen Denmark /More Than You Know / Fried Bananas 1978

(HD)

Dexter Gordon - More Than You Know / Fried Bananas 

Filmed in Copenhagen Streets and in a Studio recording. (1978) 

Long Tall Dexter , Cool man!

Top 10 Greatest Rock Bands /Great Britain rules!/ Radio Luxemburg 208

The British Rock/ Rythm& Blues/ Hard Rock/ Heavy Metal/ Experimental/ Psychedelic rock and progressive Rock Music Rules!

This list above is not my own, but it reflects very well my point of view of The British Invation (Inovation)  in Rock and Pop Music in the world. Most of them are British!

I miss some early good British band though.

Lets´s start with their sound.

It´s more rougher, tougher, and harder than contemporary American bands. More creative and exploring, in a way.

And much more bluesoriented than thier American fellows, and followers. 

Here are some more good British bands:

The Animals, Them (N Ireland, With Van Morrison)

The Kinks,The Spencer Davies Group, The Troggs, Ten Years After, Cream, The Hollies, The Shadows, The Who, The Yardbirds,

Deep Purple, Black Sabbath, Led Zeppelin, Manfred Mann, Status Quo, John Mayall´s Bluesbreakers, Jethro Tull, The Moody Blues, Fleetwood Mac, Emerson Lake&Palmer, Elton John, Electric Light Orchestra, Genesis,Yes, Roxy Music, T.Rex, The Zombies and Traffic and many, many more.

The British rock/pop music had/has a tradition that attracts all kind of people. Are you surprised if I told you that it´s no more "Social class oriented"?

No, you´ll find high educated like Doctors, Teachers, Dentists and High skilled professionals humming along, singing and "headbanging" Status Quo and Led Zeppelin. Whistling The Beatles old songs.

But why is America so different?

That has got to do with deep roots of aspects, like Black and White tradition,  North -South and Eastcoast-Westcoast music, I think.

Blue/White-collar traditions too, but differences occur of course in the big cities. On the contrary, not so many jazzgroups, in fact, came from Great Britain,  all the best, they all came from USA, that´s my opinion.

(HD)

Chris Rea is another good Englishman from Middlesbrough , clearly inspired by Jazzmusic, but have driven to more bluesoriented rock lately.

/

(HD)

Radio Luxemburg, 208 AM

This was a very important AM Radio Station in Europe and South of Sweden during the 60´s 70´s. Many, many nights with a transistor under my pillow listening. And of course in the car late Saturday nights.

Radio Luxembourg fantastic 15 jocks. 

Check these grey links out.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Radio_Luxembourg 

New Music Express  (NME)

and Melody Maker was/is THE paper for fans of Rock/Pop Music.

 http://www.nme.com/

/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Melody_Maker/

/

But traditions lives forever

Rule Britannia!

Land of Hope and Glory - Last Night of the Proms 2009

 

Engelsk "Buskis", Charlie Chaplin ,Smile

 

Tommy Cooper's karate class

It´s a long Way to Tipperary

Är en gammal Engelsk Music Hall och Pubsång som härstammar ifrån 1912 och 1:a Världskriget.

  Den Engelska "buskis-humorn" är speciellt omtyckt i Sverige, kanske för att den känns  äkta och genuin, jag vet inte, och det vet nog kanske inte Engelsmännen själva heller, varför det är så ?

Men, vi hade massor av roliga komiker från just England, som kom på 70 och 80 talet till Svensk TV.

Den nya sk "sjuka humorn" stod nog Monty Python för. Vem minns inte Benny Hill, 

 

Tommy Cooper, Marty Feldman , Morecomb&Wise, Basil Fawlty (John Cleese i Pang i bygget) och Peter Sellers, Mr. Bean, 

Yes, Minister (Prime Minister),

 

Skenet bedrar,  A´llo A´llo Emliga Armén och många fler? 

Många av de skådespelare (hotellgästerna) som fanns med i Pang i bygget var tagna från berömda varité teatrar eller Music Halls. se ovan klipp med Tommy Cooper, och tidigare Good Old Days.

Och långt, långt tidigare så hade vi en ung kille från London som emigrerade till Amerika...

/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Charlie_Chaplin 

/

Han med många andra provade lyckan i Hollywood LA, och blev omtyckt av massor genom hans första små ljudlösa kortfilmer, som då musiksattes av olika pianister på de sk "spectacals" biograferna. Pianomusik, (live) spelades där till stumfilmerna. Ofta någon rolig Musik hall-melodi, eller ragtime, där pianisterna själva fick fria händer till att improvisera fram dramatiska, roliga och passande melodiska småsnuttar till filmerscenernas sekvenser, men också illustrerande ljud till klippet, och allt detta var live!

 

Från "Moderna Tider" (1936)

Hans musik är också odödlig !

Smile !

Svenska "Buskisar" / Tin Pan Alley

Sten-Åke Cederhök - Roligare än så här blir det inte (1989) 

Han var nog den mest "folk-käraste"

och en av bästa av de Svenska artisterna.

/

/

/

  /

Tin Pan Alley är ett musikaliskt dåtida, men mycket viktigt begrepp i musikhistorien, då många av de stora nutida kompositörerna började sin karriär där.

Se nedan länk

/

https://en.wikipedia.org/wiki/Tin_Pan_Alley

/

Det är ofta ur denna "musikskatt" man hämtar musikaliska alster till Music Hall och Revyerna.

 /

Fats Waller

Rod Stewart

On the Sunny side

 

/

Sten-Åke Cederhök tribute

 

English Music Hall /The Good old Days

Lite musikhistoria är kanske på sin plats om man börjar prata Storbritanniens och USA:s musiktraditioner.

Vi kan börja med något som Kallas för Music Hall.  Se nedan klipp ifrån Leeds

Music Hall är en gammal form av  Engelsk musikalisk underhållning i bland nästan på gränsen till "burlesk".

 Klicka på grå länk nedan

/

http://www.radiocity.com/

 /

Den finns och fanns på många ställen i Europa men var särskilt populär i stora städer som Paris. London, Berlin och Wien. Speciellt omtyckt i NY.

Jag går inte alls närmare in på dessa olika typer av sk. enklare typer av musik sång och dansunderhållning , dels är jag inte tilllräckligt kunnig på det området, men jag vet att denna typ av musikunderhållning har funnits  sedan långt tillbaka i tiden, till och med på Mozarts tid...

Trollflöjten av Mozart var till en början tänkt att vara  en slags musiksaga för barn, men utvecklades till en Opera.

Det finns flera olika  musik och sång-teater och underhållnings varianter.

Varité, Vaudeville, Bourlesque, Humoresque,  Music Hall,  Revy, Musicals, Operetter och Opera är några.. Skillnaderna där emellan kan ibland verka vara hårfin men den finns..

Det kan variera  hur den är utformad, vilket tema, och med aspekter på vilken typ av publik man vill attrahera.

Är man på besök i någon av Europas eller Amerikas storstäder är det ett måste att ha besökt en Musical eller liknande . Behöver kanske inte säga Broadway NY, eller Las Vegas i USA. Ett besök i London utan ha sett en Musical eller varit i Albert Hall är inget besök av värde där, anser jag, även  om man har det minsta musikintresse. MEN att få tag i biljetter till de Stora  det är en annan femma.

Musicals är en upplevelse av musik och glädje , ett minne för livet.

Lägg speciellt märke till namn som George and Ira Gershwhin, Jerome Kern , Irwin Berlin, Cole Porter, Rogers&Heart och Andrew Loyd Webber som gärna tas upp av jazzmusikanter och sångare/sångerskor.

n

Är från musical-filmen  

A Damsel in Distress med Fred Astair

Musik:George and Ira Gershwin

Klicka här om du vill gå på någon Musical i London .. där finns några att välja på minsann!

/

http://www.londontheatre.co.uk/londontheatre/whatson/musicals.htm 

/

Den Engelska Music Hall traditionen är speciellt omtyckt i Sverige  Får då i bland namnet "Buskis" eller "buskteater" eftersom den ofta framförs på några av våra sommarteatrar.  I orkesterdiket sitter många duktiga musikanter och spelmän. ( Se bla. Allsång på Skansen och liknande på Liseberg )

Revyerna, och "buskis" traditionerna i Sverige togs nog främst upp av Povel Ramels "Knäpp Upp" som turnerade runt i Sverige med stora Cirkustält på 50-60-talet. Även Nils Poppe , Nisse Ahlroth , Eva Rydberg och Östen Warnebring med sina revyer i Skåne. Erirksdalsteatern i Helsingborg och Pildammsteatern i Malmö.

Carl-Gustav Lindstedt , Mille Smidt och Gösta Bernard mfl i Tre Knas och Casino revyerna. Senare HasseåTage och Sten-Åke Cederhök i Göteborg  med "Jubel i Busken på Liseberg. Vi har senare varianter med Galenskaparna och AfterShave..

men det finns många flera...

Och inte minsts alla glada amatörer och halvproffs som kämpar på med sina lokala nyårsrevyer....

Framför allt lever dessa gamla traditioner kvar i studentstäderna inte minst i Lund som kör dessa som sk "spex" och under Karnevalen där...

Åter till Good old England....

Hur många minns inte denna underbara och omtyckta serie som gick i TV från BBC?

Se och njut och ha roligt eller passa på att gå till några av våra fina sommarteatrar i Sverige. Passa på medan det är fina sommarkvällar.

Det finns en del att välja på här med, även lokala..

 

Kommer att så småningom att lägga ut lite flera avsnitt av 

 

Good Old Days BBC

 

Dom är roliga och BRA!

Sing along !

New York / London-Rod Steward -Jeff Beck

(HD)

Många har säkert besökt New York (USA) och behöver väl knappast

här  upplysas ... Klippet ovan får dig säkert att minnas !

/

Men när var du i London (UK) senast?

Kunde väl tro det, du har bara sett London på TV, eller kanske hört nån gammal

äldre släkting berätta om hur det var där när man åkte på skolresa, eller rent av fick läsa om London i skolan...Kanske är det så, att du aldig varit där?

Här fräschar vi isåfall upp dina gamla kunskaper igen, minsann!

LONDON (ENGLAND)

(HD)

/

  (HD)

/

/(HD)

Rod Steward

 är kanske en ganska så okänd Rocksångare från London, som egentligen ville spela fotboll i Arsenal, men han började att sjunga i stället med en och annan  Londonbo

(HD)

 

Jeff Beck

(HD)

är en  gitarrist ifrån den Engelska 60-tals gruppen The Yardbirds.

Så tar vi väl då en Blues, när vi ändå har byxorna nere, och då med ytterligare en Engelsman!

(HD)

/

När drack du en "Pint of Lager" in an English pub , lately? 

/

Se gråa länkar nedan

https://en.wikipedia.org/wiki/Jeff_Beck 

/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rod_Stewart 

/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Eric_Clapton 

Vita Huset blir Blåa Huset/ Soul Italiano / Natalie La Rose/ Ringo Starr

Klicka på YouTube-Länken och du får se klippet

/

Vad händer när Italia möter en Brittish Rock-star?

Soul Italiano! 

/

Och American Hip-Hop Style

Ligger bland de första på UK-Billboard

Och knappt ens år 25:e plats på US-Billboard ?

Märkliga fenomen !!!

Natalie La Rose - Somebody ft. Jeremih 

Från Amsterdam, Holland  

Åter till Verkligheten i Sverige, och en hederlig trubadur...

Fred Åkerström - Den Gamle Skärsliparen 

och i dag fyller Ringo Starr 74 år, den gamle trummisen i The Beatles

Peace and Love! 

The Beatles - Sgt. Pepper / With A Little Help From My Friends

Top 25 Greatest American Classic Rock Bands

Är det inte mycket märkligt att ett land som är så stort och mäktigt och samtidigt med så enormt starka musikaliska rötter, egentligen aldrig lyckats få fram riktigt stora band inom den sk "popmusiken"?

Titta på ovan video... Här är några av dessa som kanske har lyckats i USA, och endast ett fåtal av dessa i Europa? Obs Videon ovan är inte representativ i numreringen, det är någons egna värderingar, men där finns nästan alla de 25 stora med. Detta är kända band fram till idag...  bara 25 st? Inte flera?

Jo, givetvis så måste det finnas mera där, men dom försvinner snabbt i den stora massan. Därför att dom låter så lika, inga som sticker ut, dom försvinner i the mainstream, tror jag.

När jag var i USA och Chicago på 80-talet, så hade jag många jämnåriga kompisar där, de flesta gillade Stones, märkligt.. ? -Varför Stones? frågade jag.

- "Jo dom är bra och häftiga, inte såna mesiga band som vi har nu förtiden här i USA, Country-rock och sån skit",svarade dom flesta.

-Blues då ?-

  -Nej, de är de svartas musik. Bara dom svarta gillar den, men den går bra på vissa campus också, men då är det på clubarna där man dricker öl!

Man börjar att fundera? Hur många Svenska sk "Dansband" (Flamingokvintetten, Thor-Leifs, Ingemar Norströms etc) fanns det på 60-talet och fram till idag ...?

Och i England och Storbritannien , så kryllade av bra band och sångare/sångerskor

Hur kan detta komma sig?

Vi backar bandet till slutet av 50-talet...

Rockn´roll , Elvis Presley, Frank Sinatra, Dean Martin, Tommy Steele, Fats Domino, Jerry Lee Lewis, Bill Haley, The Everly Brothers,The Supremes, The Ventures och Little Richard är några av de stora i USA.

Om du sett nedan inslag om British Rythm&Blues så har du förklaringen, kanske?

På mitten av 60-talet förlamas rent ut sagt hela USA av Beatlemania, och man kallar denna musikaliska period i Amerikansk Populär musikhistoria för "The British Invasion" helt enkelt.

Svaret är kanske inte så enkelt ändå.

Klart är att USA blev påverkat av Engelsk pop, inget tvivel om den saken. 

Men vad kom från USA under hela 60-talet?

En publikfientlig Bebop Jazz (Musik för musiker) som bara ledde till att publiken flydde Jazzen, trots att man visste att Jazzmusiken var genuin amerikansk. Country&Western (trad) Hillbilly, Surfrock, Soulmusik och ...The Monkees....

USA under 60, 70, 80, 90 talen och fortfarande fram tills idag är USA ett starkt segregerat land och har tyvärr fortfarande starka inslag av "kulturellt betingade traditioner" inte minst inom musiken. Det finns fortfarande markanta skillnader mellan "landsbygdens" musik och de tre största städerna LA, Chicago och NY. Nord -Syd , och Öst -Väst sound är också något som framträder tydligt. Givetvis finns det en blandning av dessa, konstigt vore det väl annars. Det är något som vi i Sverige har kommit bort ifrån, trots att man i bland kan få höra att Sverige är ett av de "mest amerikaniserade" länderna i Europa. Nåväl, låt gå, men man kan kanske säga att det "Anglo-Amerikanska" inflytandet har varit stort, i musiken numera.

"California Sun"/Surfin

The Beach Boys 1966

The Doors / Jazz/Blues/Poetry (1970)

The Byrds / Folkrock-style (1965)

Jimmie Hendrix Experience (1967)/

(Experimental electric-blues)

Jefferson Airplane (1969)

(live at Woodstock)

 

The Monkees (1966)

En kommersiellt framtagen produkt, av TV-producenter i ett försök att hindra "the British Invasion" En TV succé för de nedre tonårsbarnen.  Blev senare ett dånande fiasko, och kom till slut att bli en parodi på musikindustrin i USA, då ingen av gruppens medlemmar knappast ens kunde sjunga, ej heller spela något instrument. 

En genuin Amerikansk gengre som kan räknas till de stora på 60-talet är Folksingergroups, vilken också fortfarande är stor i USA, men vi hör väldigt lite ifrån dom i Europa nu.

Klicka på den grå länken nedan

/

http://jazzspectrum55.blogspot.se/2015/06/kingston-trio-greenback-dollar.html 

/

Frank Zappa and Mothers of Invention (1968)

Experimentell Fusion med en "Rak höger" till Dubbelmoralen och den politiska korrektheten i Amerikanska samhället.

Så kontroversiella texter som Zappa framförde skulle man skyddas för ansåg "the Moral Majority".  Man förbjöd att spela hans musik på många av de amerikanska radiostationerna nationwide helt enkelt. 

Mera av Frank Zappa och The Ventures hittar du här : klicka på den grå länken nedan

http://jazzspectrum55.blogspot.se/2015/05/larry-carlton-cold-duck-time-1999.html 

/

Kanske är jag för snäll i min frågeställning eller så är jag fortfarande så färgad av "The Brittish Invasion" att jag forfarande anser att den Britiska "pop-musiken" på 60 och 70 talet innehöll betydligt flera intressantare och bättre grupper än den amerikanska.

Om du inte redan har gjort det så lägg till AdBlockPlus (gratis) i din Webbläsare så slipper du all irriterande reklam!

Rythm&Blues English Style / The Beatles /The Rolling Stones / The Who

 Vi som växte upp med 60-talsmusiken i Sverige, vet att den hade en enorm slagkraft, och den var nästan helt dominerande av just "Engelska Band" eller rättare sagt, av popgrupper som kom ifrån Storbritannien.

Det hela kan man nog säga, började med The Beatles helt otroliga popularitet.

The Beatles story finns hur mycket som helst att gräva ner sig i om man vill,

 för min egen del så drogs jag givetvis med i "The Beatlemania" och det började nog som de allra flesta i Sverige med ett TV-program som hette

Drop In. 

The Beatles gjorde i början många covers, på just gamla blueslåtar ifrån USA och då stod Chicago-bluesen, och Kansas City stilen högt i kurs.

Chuck Berry och Little Richard var svarta "Rytm&Blues" killar, som egentligen hade sina rötter i den traditionella Bluesen, eller Soulmusiken men när man sneglade på Elvis Presleys och  Bill Halys framgångar, så hakade de "svarta" på med Deras version av Rock´n Roll. Då blev den ibland kallad för "Rythm&Blues.

Givetvis, som  i all  musik och skivsindustti så var det här de stora kommersiella Grammofon och Radio-TVbolagen, samt artisternas proffisonella manager som  backade upp Amerikas artister. Men det fanns också där några undantag, det var de små skivbolagen och då oftast de som tidigare hade erfarenheterna ifrån Jazzens storhetstid.

The Beatles från Liverpool var i början egentligen inget annat en "kopia" av  dessa amerikanska förebilder, och startade sin karriär på klubbar i Tyskland, Hamburg. som gitarrband . Dom togs senare omhand om av en mycket duktig man som hette Brian Epstein (manager) och en fantastisk skivproducent som hette George Martin. Med en enastående spelgädje och en otrolig musikalitet signerad Lennon&McCarntney, så skrev dom musikhistoria tillsammans.

/

 

/

 

The Beatles Stockholm Swedish TV 1963

Skivbolaget som signerade The Beatles var EMI&Parlophone, Decca hade de fått nobben av.

Skivbolaget Decca grämde sig givetvis oehört mycket, och ville ha revansh och ta igen skadan.

Nu ville dom ha "äkta vara" och då helst "Rythm&Blues, inga kopior, och då hittade man The Rolling Stones ifrån London. Tillhör idag också i musikhistorien som ett av dom allra största banden.

Här med Brian Jones (g) Bill Wyman (b)

Charlie Watts (dr) Keith Richards (g)

Mick Jagger (v)

 

/

Det uppstod då ganska så snabbt en liten "rivalitet", hos fansen, inte minst i Storbritannien som är så konservativt inriktade med sina typiska, arbetar och medelklasser.

Stones, med sin Rythm&Blues attraherades av "arbetarklassen" medan The Beatles hade sina flesta anhängare i den lite "prydligare" engelska medelklassen.

I Sverige blev det inte så, utan här var det nog musiksmaken och tuffheten av soundet i sig, som gällde. De forna jazzentusiasterna och jazzdiggarna "fnyste med förakt" åt den nya "popmusiken" ,som nu erövrade deras tidigare etablerade domäner, och Jazzen "försvann" nästan helt och hållet... Det hela var också en helt ny generationsmusik som växte fram i farvattnen på The Beatles och Stones.

Generationklyftorna växte i och med "popmusiken" som attraherades av 60-talets tonåringar. Musiken skulle bara komma från England, och då helst Liverpool, the Mercy beat, men även andra städer som London var attraktiva. "Alla" skulle åka till London. Pop var inte heller bara musik, det blev en klädstil också, som enbart inriktade sig på tonåringarna.

Vem minns inte Carnaby Street? Alla tonåringar bara älskade England!! .... USA och Elvis , Jazz och Rock´n roll, var passe´ !!

The Who-My Generation (London)

gör här en dålig parodi på sig själva.

Vi som hade äldre syskon som var i tonåren på  60-talet blev oehört påverkade av "dessa äldre tonåringars" musiksmak och blev så påverkade av denna musikstil, att den fortfarande sitter i.....som rötter.... Media, tidningar (Bildjournalen) med idolbilder. Tonåringarnas rum fullständigt "tapetserades" av Idolbilder från dessa tidningar. Tapeterna var söderstuckna efter nålarna man fäst fast Idolbildena med, till och med i taket... Jag var en av dom... Till morsans och farsans förtret.. men vi var kaxiga också, det kallades "ungdomsrevolt" mot den äldre generationen. Tror inte att själva "revolten" nådde USA riktigt så tidigt som i Europa. Den kom där via en mycket märklig manifestation på sent 60-tal.. 68-69-70 och kallades då för "FlowerPower", eller peacerörelsen. Det pågick ett mycket omdiskuterat krig, i VietNam,  som USA var involverat i.

Många nostalgiska minnen har ju alla av "sin" musik, men jag anser ändå att 60-talet popmusik, inte har någon annan motsvarighet i musikhistorien.... Am I Right or Am I right?

Klippen ovan, är bara en handfull alla de Engelska band som blev riktigt stora . I svallvågorna efter dessa dök det upp oräkneliga, och i nästan varje liten byhåla  i Storbritannien så fanns kopior på ovan grupper, mer eller mindre lyckade, och en del rena dagsländor. I Sverige blev det Tages och Hep Stars som var motsvarigheterna till The Beatles och Stones , och mönstret följdes...  Nästan alla städer i Sverige hade sina egna motsvarigheter.

Min Generation? 

Jag är född 1955, men det fråmgår väl med all tydlighet, eller? 

Min första skiva?

She loves you, Yeah, Yeah, Yeah....

Unik och  mycket fin intervju med John Lennon, min absoluta idol i The Beatles. Intervjun är lång men sevärd. Den sändes i repris några dar efter han mördats. I början pratar han om sin roll i The Beatles och musik och artister i allmänhet  med aspekterna om att vara superstjärna En uppriktig och framförallt genomärlig kille. R.I.P Mr Lennon.

 

9/10 1940 - 8/12 1980

Frank Sinatra -Summer Wind / Diana Krall

Frank Sinatra -Summer Wind (1966) 

  Har just upplevt en magisk sommarkväll i Karlskrona. På en fin uteservering vid havet, med solnedgång och se segelbåtar, både stora och små, som kämpat sig fram till kajplats i en nästan vindstilla bris . En kväll där kusiner i från både när och fjärran träffades och avnjöt såväl havets läckerheter som stillhet . Trevaden bjöd vi varandra på,  gemensamma minnen, och nya berättelser. 

En värdig avslutning på Independence day.

En passande fin låt ovan .

/

Diana Krall - Let's Face The Music And Dance

 

There may be trouble ahead

So while there's music and moonlight
And love and romance
Let's face the music and dance

Before the fiddlers have fled
Before they ask us to pay the bill
And while we still have the chance
Let's face the music and dance

Soon we'll be without the moon, humming a different tune
 There may be teardrops to shed
So while there's moonlight and music and love and romance
Let's face the music and dance

Soon we'll be without the moon, humming a different tune
And then there may be teardrops to shed
So while there's moonlight and music and love and romance
Let's face the music and dance

 

Ovan Tillägnar jag min nyligen bortgångna kusin Annika som gick bort alldeles för tidigt.   Hon var en liten insptrationskälla för mig och många andra, då hon som självlärd pianist, kunde spela på gehör... En äkta musikant och glädjespridare.

4th of July (Independece day USA) 2015 and lots of American Music

Miles Davis & Cannonball Adderly - Autumn Leaves

  /

https://en.wikipedia.org/wiki/Independence_Day_%28United_States%29 

/

Då förklarar jag således att i dag är det Amerikanska Förenta Staters Nationaldag. Den Kallas för Independence day. Klicka på gråa länken ovan. 

För USA:s Historiska vandring så har vi här en mycket viktig stad:

Boston (HD)

Strike up the Band 

(HD)

Here is the famous "Garryowen" that was originally an Irish tune, but when it reached america it was used as the 7th cavalry's march. Many can relate this "Garryowen" to the American defeat at the battle of the Little Big horn in 1876.

"When Johnny comes marchin´home" förknippas oftast med Nordstaternas March  ,men är även numera en Patriotisk march som spelas av Amerikanska Militär orkestrar.

"The Yellow Rose of Texas March" var Konfederationernas (sydstaternas March)

I Amerikanska Inbördeskriget 1861-1865 

Klippet ovan innehåller mycket fina bilder ifrån The Civil War i HD.

Klicka på den grå länken så får du reda på mera om detta mycket viktiga krig i den Amerikanska historien.

/

https://en.wikipedia.org/wiki/American_Civil_War 

/

 Vänta lite nu.... något som inte stämmer här med den här bilden ovan (selfie)....

/ 

New Orleans (HD)

Så här ska det ju vara, och då vet du säkert vilken flagga som hissas idag hos mig! (selfie)

Washington Post March

Då ska vi bara välja keps i dag då...

Hm.. det blir lätt!

(HD)

/

(HD)

Chicago, Illinois 

/

(HD)

Chicago, My Kind of Town / Frank Sinatra

(HD)

Stars and Stripes Forever 

Och varför nu all denna Marchmusik?

-Jo, därför att det var många Amerikanska Jazzmusikanter som fick sin musikaliska utbildning i militär-orkestrarna, vilket bidrog till  och gav erfarenheter till att spela  jazz i storband!

Glenn Miller är bara ett exempel, av många...

Musik är musik, men kan ibland också användas i olika sammanhang... därmed kan jag kanske ha gjort ett politiskt ställningstagande, men knappast av någon större betydelse för USA är ett fantasktiskt land, and also a land  full of contrdictions, but thats  just a small part of this charming country.

USA är ändå USA, och inget annat! 

Happy Independece Day to all my friends in The United States!