Rythm&Blues English Style / The Beatles /The Rolling Stones / The Who

 Vi som växte upp med 60-talsmusiken i Sverige, vet att den hade en enorm slagkraft, och den var nästan helt dominerande av just "Engelska Band" eller rättare sagt, av popgrupper som kom ifrån Storbritannien.

Det hela kan man nog säga, började med The Beatles helt otroliga popularitet.

The Beatles story finns hur mycket som helst att gräva ner sig i om man vill,

 för min egen del så drogs jag givetvis med i "The Beatlemania" och det började nog som de allra flesta i Sverige med ett TV-program som hette

Drop In. 

The Beatles gjorde i början många covers, på just gamla blueslåtar ifrån USA och då stod Chicago-bluesen, och Kansas City stilen högt i kurs.

Chuck Berry och Little Richard var svarta "Rytm&Blues" killar, som egentligen hade sina rötter i den traditionella Bluesen, eller Soulmusiken men när man sneglade på Elvis Presleys och  Bill Halys framgångar, så hakade de "svarta" på med Deras version av Rock´n Roll. Då blev den ibland kallad för "Rythm&Blues.

Givetvis, som  i all  musik och skivsindustti så var det här de stora kommersiella Grammofon och Radio-TVbolagen, samt artisternas proffisonella manager som  backade upp Amerikas artister. Men det fanns också där några undantag, det var de små skivbolagen och då oftast de som tidigare hade erfarenheterna ifrån Jazzens storhetstid.

The Beatles från Liverpool var i början egentligen inget annat en "kopia" av  dessa amerikanska förebilder, och startade sin karriär på klubbar i Tyskland, Hamburg. som gitarrband . Dom togs senare omhand om av en mycket duktig man som hette Brian Epstein (manager) och en fantastisk skivproducent som hette George Martin. Med en enastående spelgädje och en otrolig musikalitet signerad Lennon&McCarntney, så skrev dom musikhistoria tillsammans.

/

 

/

 

The Beatles Stockholm Swedish TV 1963

Skivbolaget som signerade The Beatles var EMI&Parlophone, Decca hade de fått nobben av.

Skivbolaget Decca grämde sig givetvis oehört mycket, och ville ha revansh och ta igen skadan.

Nu ville dom ha "äkta vara" och då helst "Rythm&Blues, inga kopior, och då hittade man The Rolling Stones ifrån London. Tillhör idag också i musikhistorien som ett av dom allra största banden.

Här med Brian Jones (g) Bill Wyman (b)

Charlie Watts (dr) Keith Richards (g)

Mick Jagger (v)

 

/

Det uppstod då ganska så snabbt en liten "rivalitet", hos fansen, inte minst i Storbritannien som är så konservativt inriktade med sina typiska, arbetar och medelklasser.

Stones, med sin Rythm&Blues attraherades av "arbetarklassen" medan The Beatles hade sina flesta anhängare i den lite "prydligare" engelska medelklassen.

I Sverige blev det inte så, utan här var det nog musiksmaken och tuffheten av soundet i sig, som gällde. De forna jazzentusiasterna och jazzdiggarna "fnyste med förakt" åt den nya "popmusiken" ,som nu erövrade deras tidigare etablerade domäner, och Jazzen "försvann" nästan helt och hållet... Det hela var också en helt ny generationsmusik som växte fram i farvattnen på The Beatles och Stones.

Generationklyftorna växte i och med "popmusiken" som attraherades av 60-talets tonåringar. Musiken skulle bara komma från England, och då helst Liverpool, the Mercy beat, men även andra städer som London var attraktiva. "Alla" skulle åka till London. Pop var inte heller bara musik, det blev en klädstil också, som enbart inriktade sig på tonåringarna.

Vem minns inte Carnaby Street? Alla tonåringar bara älskade England!! .... USA och Elvis , Jazz och Rock´n roll, var passe´ !!

The Who-My Generation (London)

gör här en dålig parodi på sig själva.

Vi som hade äldre syskon som var i tonåren på  60-talet blev oehört påverkade av "dessa äldre tonåringars" musiksmak och blev så påverkade av denna musikstil, att den fortfarande sitter i.....som rötter.... Media, tidningar (Bildjournalen) med idolbilder. Tonåringarnas rum fullständigt "tapetserades" av Idolbilder från dessa tidningar. Tapeterna var söderstuckna efter nålarna man fäst fast Idolbildena med, till och med i taket... Jag var en av dom... Till morsans och farsans förtret.. men vi var kaxiga också, det kallades "ungdomsrevolt" mot den äldre generationen. Tror inte att själva "revolten" nådde USA riktigt så tidigt som i Europa. Den kom där via en mycket märklig manifestation på sent 60-tal.. 68-69-70 och kallades då för "FlowerPower", eller peacerörelsen. Det pågick ett mycket omdiskuterat krig, i VietNam,  som USA var involverat i.

Många nostalgiska minnen har ju alla av "sin" musik, men jag anser ändå att 60-talet popmusik, inte har någon annan motsvarighet i musikhistorien.... Am I Right or Am I right?

Klippen ovan, är bara en handfull alla de Engelska band som blev riktigt stora . I svallvågorna efter dessa dök det upp oräkneliga, och i nästan varje liten byhåla  i Storbritannien så fanns kopior på ovan grupper, mer eller mindre lyckade, och en del rena dagsländor. I Sverige blev det Tages och Hep Stars som var motsvarigheterna till The Beatles och Stones , och mönstret följdes...  Nästan alla städer i Sverige hade sina egna motsvarigheter.

Min Generation? 

Jag är född 1955, men det fråmgår väl med all tydlighet, eller? 

Min första skiva?

She loves you, Yeah, Yeah, Yeah....

Unik och  mycket fin intervju med John Lennon, min absoluta idol i The Beatles. Intervjun är lång men sevärd. Den sändes i repris några dar efter han mördats. I början pratar han om sin roll i The Beatles och musik och artister i allmänhet  med aspekterna om att vara superstjärna En uppriktig och framförallt genomärlig kille. R.I.P Mr Lennon.

 

9/10 1940 - 8/12 1980